nyår
Kommer jag aldrig att ha sånna vänner jag vill ha, sånna som finns på film? Jag vet att jag är jobbig, krävande, men SNÄLLA STÅ UT MED MIG. Det måste finnas nån som står ut med mig, som kan förstå. Mitt liv är jobbigt, men jag försöker. Varför kan inte det räcka för folk?
Jag som hade sett fram emot det här nyåret. Fixat naglarna, sminkat mig, t.om klätt upp mig. Det är första året på många utan Lalleh. Min kära lalleh som vet, som förstår. Som orkar. Som står ut oavsett hur elak jag är.
Det trycker över bröstet, jag kan inte andas. Just nu vill jag bara sova. Varför får alla andra vara lyckliga på torget utom jag?
Ett nyår jag minns. Jag kan blanda ihop årtalen nu, men jag tror det var nyår 1999. Det kommande året var 2000. Vi var hos mormor, för hon bodde högst upp i ett höghus så man såg alla raketer därifrån. Vi drack någonting fint i fina glas, och alla var glada. Jag var glad. Den gången var det magiskt att stå och kolla på alla raketer. Idag är den magin borta.
jag önskar bara att någon kunde älska mig, för jag är så trött på att vara ensam.

Jag för några minuter sedan.