Inbillning fast på riktigt
För många årsen så satt jag hemma i mitt rum hos mamma. Och jag var säkre på att hålen i väggen blev fler och fler. Jag hade tyckt det i ett par dagar men tänkte att jag inbillade mig. Tillslut fick jag sån panik att min biologiska pappa fick komma och kolla efter. Sen mamma med.
En annan gång för något årsen, jag tror jag bodde i gamla lägenheten då, så var det massa svarta prickar på golvet, de gick inte att få bort. Det var skalbaggar eller iallafall djur. De blev också fler och fler, mamma fick kolla och sa att så var det inte alls det. De har alltid varit där bara det att jag inte lagt märke till dem innan.
Nu har jag tyckt i ett par dagar att det är väldigt många svarta prickar på golven igen. Och nu har jag flyttat liksom, det är inte samma lägenhet. Saken är den att de här prickarna faktiskt inte sitter fast. Jag tror att det är ägg, små krypägg. Jag tror jag hittade en skalbagge, eller vänta, två, igår som jag dödade. Sen har jag hittat lite skal från larver igen, som katten släpat med sig från nån hörna antagligen, för en ena låg på bordet, mosad, och den andra i sängen där katten ligger. Ska tejpa för alla springor som jag kan tejpa för. Fast jag vågar inte själv, för tänk om det finns något där jag ska tejpa?
Jag skulle raka armarna häromdagen(ja, jag gör det), och råkade slinta så jag skar mig. Inte med flit alltså. Nu har jag två små sår på handleden, den ena på knölen och den andra mer åt vänster. Jag blir livrädd när jag ser dem fort utan att tänka. Spindlar, kryp.
Och bara så ni så kryper det på mig nu och jag har säkert något i håret och de kommer krypa in i mig.
Det räcker inte med att hoppa, de ramlar inte av.
Kan ni förstå att jag har gjort det här?
Idag skulle det vara omöjligt.