Note to self:
Jag har nämligen insett att google street view finns, i Berlin. Med Berlin?
Så jag satt och drömde mig tillbaka, gick varenda gata fram och skrattade vid varje ställe där jag kände igen mig.
Och lyckan fanns i bröstet.
Jag gick till det gamla orange hostellet i väst. Till min favoritaffär i Öst. Stannade en bra stund vid bahnhof zoo. Satt vid trappan, hittade stället utanför en porraffär där pappa och jag käkade bratwurst en gång i Maj.
Och inser att jag har förlorat alla bilder jag tog. I kraschen med den gamla datorn. Mitt ena favoritkort har jag framkallat, men de andra. Borta för evigt. Och sorgen känns.
Jag gav upp drömmen av Berlin. Gav upp drömmen om en taklägenhet i öst där jag kan räkna fria örnar.
Där jag tror att jag kan hitta lyckan.
Mitt liv är just nu ett enda stort vrålkaos.
Jag orkar inte gå till skolan, jag vill hoppa av. Jag vet att oavsett hur jag gör måste jag plugga upp ett år till.
Det är ett misslyckande. Jag trodde det skulle räcka med IV. Förutom skolan så är det ett enda kaos i mitt huvud. Jag skulle sova häromkvällen, och kände ett par tassar gå på mig och en katt som la sig jämte mig. Det läskiga var att min katt låg i soffan. Så jag tror att det var Danica eller Arthur som var och hälsade på.
Jag har redan ångest inför julen. Fastän jag julpyntade igår.
Jag kan inte heller äta, för jag mår illa. Mamma: men det är ju en bra bantningskur! Och jo, det är det ju. Men jag vill inte att medicinerna ska få mig att må så illa att jag inte kan äta, för jag är vrålhungrig. Kramp i benen, armar, halsen får jag hela tiden för att jag inte får i mig någon näring.
Behandlingen ska jag också avbryta. Jag tycker inte att den hjälper.
Jämte den vita bilen är korvståndet. (heheheh.)
Hade velat gå in på museumet, men jag var inte 18 då.
Här drack jag cola zero, käkade pommes och sallad, pappa drack öl och rökte.
Väst.
Hittade i arkivet. Fotat själv.
De två översta bilderna är printade från google maps.
Denna kärlek.
Jag kan inte heller äta, för jag mår illa. Mamma: men det är ju en bra bantningskur! Och jo, det är det ju. Men jag vill inte att medicinerna ska få mig att må så illa att jag inte kan äta, för jag är vrålhungrig. Kramp i benen, armar, halsen får jag hela tiden för att jag inte får i mig någon näring.
Behandlingen ska jag också avbryta. Jag tycker inte att den hjälper.
Jämte den vita bilen är korvståndet. (heheheh.)
Hade velat gå in på museumet, men jag var inte 18 då.
Här drack jag cola zero, käkade pommes och sallad, pappa drack öl och rökte.
Väst.
Hittade i arkivet. Fotat själv.
De två översta bilderna är printade från google maps.
Denna kärlek.