Den svarta sidan. Den svarta sidan av Angelica. Vem är hon?
Den svarta sidan är en ilska utan dess like. Det är ett hat mot varenda människa, och hon är så genområ elak. Hon har ingenting med min vanliga ADHD-ilska att göra. Hon är ett eget litet ting.
Hon kommer utan förvarning. Ofta när jag läst en bok, sett en film eller liknande som påverkar mig. Och varenda närstående människa råkar ut för henne. Hon är som ett tåg i högsta fart utan nödbroms. Det hon säger är sanningar av tankar. Ibland. Det hon säger är saker som inte alls ligger nära sanningen, men hon säger dom för att hon är arg och besviken och måste vara elak.
Får hon inget gensvar från dom som råkar ut för henne, blir hon ännu argare och elakare. Den svarta sidan av Angelica.
När hon försvinner in i skuggorna är det min sak att ta hand om det hon gjort. Har jag menat det jag sagt? Ska jag be om förlåtelse och finns de som råkade ut för henne kvar vid min sida? Ibland. Corny har stannat kvar vid min sida i alla dessa år, trots mina röster, sidor och sjukdomar. Det finns många som lämnat och det förstår jag.
Den svarta Angelican kan vara ett test på din vänskap. Finns du verkligen kvar i vått och torrt?
Imorgon får jag städa upp efter henne, men jag vet i detta nu att vissa av de saker jag sagt till personer ikväll är saker jag tänkt länge. Men långt ifrån allt är sant, långt ifrån allt menar jag.
Efter att den svarta Angelica försvunnit in i skuggan, kommer råttorna och gnager i mitt bröst. Det kallas oro. Den svarta Angelican kommer inte fram så ofta längre. Men hon finns där, och jag kan inte kontrollera henne. Inte bromsa henne, inte stänga in henne. Hon är en del av mig.