Idag är det 21 årsen som en av världens största artister gick bort i sviterna av AIDS. Vid denna tidpunkt låg jag och sparkade i mammas mage. När minneskonserten hölls satt min mor bänkad framför tvn med mig. Den konserten har jag sett många gånger på de vhs:en som mamma spelade in. Jag gick miste om ett av de största bandens storhetstid. Jag önskar så att jag hade fått se dom live - med Freddie i spetsen. Det här påminner oss åter igen om hur många som har kämpat, och kämpar, mot hiv/aids. Som inte vågade, och vågar, gå ut med att de är gay. Det är något vi måste fortsätta kämpa för - alla människors rättigheter. R.I.P