Det här inlägget kommer se knäppt ut pga bloggar från mobilen. Jag vet inte om jag levt fattigt. Det beror väl på hur man ser det och det finns dom som haft det värre än jag, men här är min historia. Mamma blev sjukskriven, och efter det förlorade hon jobbet. Det ledde till inte så mycket pengar. Ångesten när jag inte åt upp den mat som fanns. Ångesten när mamma gjorde allt hon kunde för att jag skulle få det lilla extra ibland. Ångesten när jag köpte en bok eller liknande som jag egentligen inte behövde men så gärna ville ha. Det ständiga svaret "Nej Angelica, jag har inte råd." Förvåningen som jag upplevde den gången jag kom hem och kylskåpet var fullproppat med mat. Äpplen, yoghurt, kött, allt. Ångesten när mammas kompis fick köpa mat åt oss för att vi inte hade råd. Det tänket sitter i min benmärg. "Vi har inte råd." Fast vi idag har det. Fattigdom är relativt. Barn i Sverige kanske inte är fattiga på samma sätt som dom barn i U-länderna, men farttigdom och brist på pengar finns i många familjer även i Sverige. Glöm inte det.